Mesta av tiden går åt att vara irriterad. Vissa stunder tror man att det skall bli som vanligt men det går över snabbt.

Nu har han idiotförklarat mig med,, så jag vet inte riktigt om det är en sådan partner jag vill spendera resten av livet med???

Dom flesta dagar känner jag att jag kan leva utan honom men samtidigt vill jag ha honom vid min sida.

Men jag vill ha en man som lyssnar på mig och kan prova mina vägar.  Inte som nu!!  Det jag tänker på är när lägenheten skulle säljas,, jag fixade annonsen och tog hand om spekulanter, en kille la bud på 50000 mindre än vi begärt vilket jag tyckte var helt ok då skulle vi tjäna 55000 på den.  Men vad gör gubbfan,, vägrar sälja, han skall ha det vi begärt punkt slut.

Till slut sätter jag ett datum när jag och ungarna kommer att flytta då får han bråttom,, anlitar en mäklare för 30000 och lägger 5000 på uppfräschning och får sålt för vad vi gav!!!!!!!!!  Vi gick backen en hel del på den dealen!!!

Efter vi flyttat till landet så skulle han börja ta pendeln till jobbet... knappast! Våran bil som drar en liter milen går två ggr per dag till stan med andra ord 28 mil per dygn!!!!  Samt att han vägrar sälja den och köpa två små bensinsnåla bilar!

Allt jag föreslår förkastar han och det blir som han säger.

I tisdags kom jag 20 min försent till jobbet för att hans jobb ringde in honom och ''han'' var minsann tvungen att komma i tid till jobbet!!!!  Eftersom det är hans bil och min var på verkstan så var jag tvungen att göra så eller så kunde jag gå till jobbet!!